Så jävla dålig...

Dålig. Det är vad jag är. Dålig på att uppdatera denna blogg. Men grejen är den, precis som jag skrivit tidigare, att jag inte har tänkt så mycket utan bara gjort. Och jag vill inte skriva om saker jag gör, för vem bryr sig?? "Jag köpte mjölk idag... jag köpte en ny klänning... jag övningskörde"... Nej, jag gör väl som alla andra på dagarna och det vet väl alla hur det går till. Det är tankarna jag tycker är intressanta, hur man på olika sätt spinner vidare på tankar efter något har hänt. Men saken är den att jag inte har spunnit vidare på länge. Klart som fan att jag tänker men just nu är jag inne i ett ingenmansland i huvudet där allt handlar om frågor utan svar. Vart ska jag? -Hur ska jag? -Vad ska jag? Igår lämnade jag in blanketten för att avsluta mina studier till blivande kulturvetare och är nu offiiciellt arbetslös. Trist ord det där, arbetslös. Men så är det, jag är arbetslös, soffliggare, lo-ho-sa-her... Nej, så farligt är det väl inte men det är lite jobbigt när man inte vet vart man är. Jag behöver en plan. Sickan, sträck ut en hjälpande hand för jag behöver hjälp. Jag vet vart jag vill men inte hur jag ska börja och det finns några gapande hål i mitt mål. Jag har väl sagt att planen för mig är att bli mellanstadielärare som jag tror att jag verkligen kommer tycka om men just nu så står jag mest och trampar. Jag vill även börja med teater igen men vet inte ens om jag vill stanna i karlstad än. Blä.
Men jaja, prioritering #1, jag ska ta mitt körkort. Efter det kan jag åka vart som helst och har inget särskilt förutom familjen här i karlstad, men dom kan jag ju hälsa på närsom. Jag ska hälsa på Julia i Göteborg om några veckor också är det tänkt så då ska jag lämna lite cvn där och sen har jag och Matilda pratat på om vi ska säsongsjobba i sälen i år, isåfall (om jag skulle få ett jobb där) så kan jag inte söka till någon skola till våren vilket är ett minus. Men om jag får tag i ett jobb i gbg så kanske jag kan söka utbildning där också.. hmmm...
Ja ni ser hur min hjärna arbetar för tillfället, många frågor inga svar. Men jag hoppas att det här är en tid jag kan se tillbaka på om några år och istället känna mig lugn, det vore ju tragiskt annars.. fan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0