När det plötsligt blev rätt
Länge har jag gått utan mål i livet. Detta är väl inget ovanligt när man är 20 och ny i vuxenlivet, när man plötsligt ska välja utan någon påtvingad valmöjlighet. Men jag har verkligen mått dåligt för jag har inte sett någon glädje med något som har med studier, jobb och privatliv att göra. Jag har gått i en liten bubbla och undrat vad det ska bli av mig. Därför sökte jag till universitetet och kulturvetarprogrammet förra året. Inte för att jag var tvungen att komma in utan för att det var något som jag skulle kunna tycka var kul. Såklart har året på universitetet varit en lärdom och något att lägga i ryggsäcken men nu har jag bestämt mig. Jag ska hoppa av plugget, försöka jobba någonstans och sen söka skola igen, men denna gång till mellanstadielärare! Detta är det första konkreta valet jag har gjort på ca 5 år. Nu har jag ett mål.
Jag fantiserar då och då och tänker mig in i rollen som lärare, mellanstadielärare, och jag mår bra. Jag tänker tillbaka till hur jag var på mellanstadiet. Liten och ovan, visste inte riktigt vem jag var. Jag började med teater, fick nya vänner, bytte vänner igen, bråkade med vännerna, det stora bråket i 6an och hur vi sen blev vänner igen. Mellanstadiet är dom åren när man går från att vara liten till att hitta sig själv för första gången, det är på mellanstadiet man känner att det börjar bli allvar men man har fortfarande så mycket naivitet, lek och ovana i sig. Jag vet att det kommer finnas barn som kommer kalla mig för jävla kärring, vissa barn som kommer tycka om mig och vissa barn som inte kommer vilja lära sig något, men jag kommer nog älska alla sidor av jobbet. Jag har något att se fram emot nu och det ger mig glädje och jag känner att stressen börjar lägga sig, stressen av att ingenting ploppar upp i huvudet på mig när jag försöker se min framtid. Jag säger inte att detta är en stress man ska ha när man inte vet vad man vill bli men det är en stress jag själv har haft och jag är glad att den börjar försvinna.
Det ska bli kul att få balansera lek med allvar, teater med matte och ändra mobbning till gemenskap. Hjälpa till att forma små individer till bra människor med goda avsikter. Vi behöver det.
